Välj en sida

Heja söndagar. Ja men på riktigt alltså. Ni får säga vad ni vill men på något konstigt sätt så är det omöjligt att få samma känsla någon annan dag som man får på söndagar. Man vaknar av sig själv. Bakar scones. Äter frukost i lugn och ro. Man gör egentligen allt i lugn och ro. För att ta ett exempel så ska vi åka ut och handla idag. Det kommer vi också göra i lugn och ro. Ingen stress här inte.

Jo jag vet att allt det där fungerar lika bra på lördag (eller vilken dag man nu råkar vara ledig) men det spelar ingen roll. Söndagskänslan är speciell.

Igår var jag några timmar hos morfar. Igår funderade jag på om han någon gång har känt att han inte är klar. Att det finns så mycket mer han skulle vilja göra. Eller berätta. Men nu är det för sent. Lite tragiskt att tänka så och jag blev faktiskt lite ledsen i ögat. Tänk den dagen när det är för sent. Jag hoppas verkligen att jag känner mig färdig när den dagen kommer.

Så såg det ut hos morfar igår. Så ser det i och för sig ut hos morfar alla dagar. Bananer och kakor på bordet. Och larmet kvar bredvid sängen. Igår fick vi honom faktiskt att prova fåtöljen och jag tror han gillade den.

Så har ytterligare en stor musiker stämplat ut. Clarence Clemons dog igår i sviterna av den stroke han fick för en vecka sedan. Det är ytterligare en stor musiker som Tomas inte fick bevittna. Jag måste verkligen ta mig i kragen och ta chansen när den kommer. Jag struntade i Sweden Rock i år. Känns som att jag kommer få sota för det.

R.I.P. Clarene!

När Tomas var liten så trodde han att lugn och ro var en plats.

– Nu får du vara hos mormor och morfar så mamma och pappa kan få vara i lugn och ro, sa min mor.

Då är det väl inte så konstigt att man tror att det är ett ställe.