Har jag helt tappat greppet? Eller helt enkelt bara förlorat orken? Svaret är att jag vet faktiskt inte. Allt som oftast kan jag gå och fundera på olika formuleringar till bloggen men när jag väl sätter mig ner är det precis som att luften går ur mig. Det känns inte lika roligt längre. Och det är trist.

Nu tänkte jag mest bara få ur mig lite fotbolls-frustration. Nu vann vi över Newcastle igår med 3-1 men det är inte förrän Steven Gerrard kommer in på planen som det händer något. Ska det verkligen behöva vara så? Jag har hela tiden sörjt att vår kapten varit skadad men även hävdat att vi måste klara oss utan honom. Killen har dessutom passerat 30-strecket och kommer inte spela hur länge som helst. Men igår blev det rätt så uppenbart att vi behöver Steven. På planen.

Innan Stevie G kom in var det tafatt och okontrollerat. Många felpass och stackars Andy Carroll som (med all rätt) fått utstå både spott och spe för sina mediokra insatser sprang bara runt som en yr höna utan ett ända rätt. Tills los capitanos kom in alltså. Helt plötsligt blev det ett helt annat go i hela laget. Och helt plötsligt var Andy Carroll hetare än en järnkamin. Helt plötsligt kom missilerna in i straffområdet och helt plötsligt var fyrtornet Carroll på rätt plats.

Som supporter och anhängare till Liverpool var det julafton på nytt när Steven Gerrard klev in på planen i minut 59. Inte just att han gjorde come back efter skada (det gjorde han ju redan i förra omgången mot Blackburn) utan den scenförändring som blev. Kreativitet och ett ständigt hot mot motståndarnas backlinje. På tisdag möter vi Manchester City på fiendemark och jag hållar alla tillgängliga tummar och fingrar för att Steven är fit for fight och kan lira 90 minuter. Plus stoptid.

Några frågetecken efter gårdagens match. När ska de tjugo miljoner pund som vi betalade för Jordan Henderson visa sig vara väl investerade slantar? När ska Martin Kelly ta plats på högerbacken istället för säkerhetsrisken Glen Johnson? Hur bra är egentligen Martin Skrtel?

Jo jag noterade Jay Spearings spel igår. Han var grymt stabil och förutom att trasa sönder en del av Newcastles försök till anfall slog han en hel hög med fina passningar. Offensivt. Det är något som vår brasilianare Lucas har väldigt svårt för. Men jag är fortfarande tveksam till att han klarar av att axla rollen efter Lucas under en längre tid. Nästa match lär bli ett kvitto på det om Kenny spelar honom.

Nog med fotbollssnack.

Jag vill passa på att önska ett gott slut och ett gott nytt år. Det är fortfarande roligt att se att ni är några tappra som är inne och ögnar genom mina inlägg. Som jag sagt tidigare så skriver jag mest för min egen del. För att få skriva av sig. Jag kan dock inte sticka under stolen med att jag är inne och smygtittar på besöksstatistiken och tycker att det är roligt att det är några fler än jag själv som är inne på bloggen.

Hoppas att ni får en helt fantastisk kväll och en riktigt bra start på det nya året. För egen del så hade jag gärna upplevt 2011 en gång till.

Eldkvarn – Kärlekens tunga

Söndag morgon. Jag är nästan beredd att påstå att söndag är den bästa dagen under veckan. Oftast har man absolut inget inplanerat utan kan ta dagen som den kommer. Den här veckans upplaga har dock en lilten sur eftersmak. Inte på grund av alkoholintag då det var helt nyktert igår. Anledningen stavas ”svåra val”. Igår blev jag tvungen att välja men hur jag än vände och vred så skulle det bli fel beslut. Här och nu har jag lite svårt att gå djupare på vad jag hade att välja mellan men det smärtar lite att jag var tvungen att göra någon besviken.

Kropps herrar åkte på stryk. Igen. Dock så ligger det lite mer bakom siffrorna 27-31 än bara en förlust. Igår var det OV Helsingborg som stod för motståndet och precis som förra matchen i Agnebergshallen var vi helt klart värda mer än en förlust. Eller ska vi säga att vi var värda minst en poäng av de fyra vi spelat om? Både gårdagens motståndare och Lindesberg är två av den här seriens bästa lag. Om de inte är de två bästa lagen. Nu kan man ha hur mycket bortförklaringar som helst. Faktum kvarstår att både herrarna och damerna ligger rätt surt till och det kommer krävas en rejäl uppryckning under våren.

Skönt då att ett av mina lag levererar. Liverpool slog Queens Park Rangers med 1-0 och gick också om Newcastle i tabellen. Det var inte bara skönt att vi vann. Det kändes också riktigt bra att Luis Suarez fick sätta dit bollen efter någon månads torka. Nu ska han klara av nästa fight. Den mot stackars Evra i Manchester United som alltid blir utsatt för rasistattacker. Och den mot tusentals Fulham-fans som kände sig kränkta när han gav dem fingret. Efter 90 minuters haglande av glåpord.

Ett av mina lag?

Ja ni fattar!

Tanken med lördagskvällen var planering inför nyårsafton. Nu blev det inte så. Istället tillbringade jag kvällen med min sambo. Det är här det där med val kommer in. Hur som helst så tog vi en promenad i vad som skulle visa sig vara svinkalla Uddevalla. När vi tog beslutet så kändes en promenad uppfriskande men ack så fel vi hade. Det blev en kort bensträckare som faktiskt inte alls var bortkastad trots kylan. I en lokal på Kungsgatan har det tydligen flyttat in en ny fotoaffär. Lite gluttande i fönstret och jag fick genast ångest över att jag inte umgåts mer med min kamera den senaste tiden. Förhoppningsvis har stadens försäljningsställen öppet på söndagar när det lackar mot jul. Då ska Maggans foto få sig ett besök.

Jag kan inte hjälpa det men jag måste fortsätta gnälla på spelarna i Manchester United. Sportbladet har en artikel om Nani som säger att han grät som ett barn efter förlusten mot FC Basel som innebar att hans lag var utslaget ur Champions League. Är det någon som är förvånad? Nani är väl den störste lipsillen sen Christiano Ronaldo.

Igår sändes det sista dedikerade programmet av Så mycket bättre. Överlag har det varit precis lika bra som första säsongen om ni frågar mig. Personligen har jag tillsammans med väldigt många andra fått upp ögonen för den helt fantastiska Laleh. Även Mikael Wiehe har gjort riktigt bra ifrån sig. Hans tolkning av E-types Calling your name måste vara höjdpunkten. Faktum är att höstens upplaga egentligen bara har ett frågetecken. Och det är ett stort frågetecken. Med utropstecken bakom. Lena PH?! Har vi någon mer musikalisk inkompetent människa i det här landet? Nog för att hennes punkversion av Vem kan man lite på? var riktigt bra men en gång är väl som bekant ingen gång.

Okej det finns två. Lena och Håkan bildar ett rätt bra par.

Björn Afzelius & Mikael Wiehe – Det räcker nu (live 1985)

Det blåser på utsidan fönstret. Ordentligt. Det är nästan så att man kan börja prata om storm. Igen då. För visst är det som så att det är tredje helgen på rad som det friskar på. För två veckor sedan när det enligt vissa rapporter blåste 38 sekundmeter märkte jag inte så mycket av det. Idag har jag däremot både sett och känt kraftiga vindar. Det kan bli en spännande bussresa till kusten ikväll.

För idag vankas det julbord med Kroppskultur dam. En bussresa på knappa timmen ska ta oss till Fjällbacka där årets första bord med julmat ska avverkas. En dag med både positiva och aningens negativa handbollsnyheter i media känns det helt okej att göra ett brejk och äta lite god mat och umgås. Den positiva nyheten (som jag naturligtvis redan visste om) var att vi tog beslut i måndags att vi naturligtvis ska arbeta mot ett gemensamt Kroppskultur. Herr, dam och ungdom under samma tak.

Den något negativa ”nyheten” var att vår huvudtränare Björn Blomquist tydligen bestämt sig för att träna norska Levanger nästa år. Det kommer inte som en blixt från klar himmel men det är tråkigt att Blomman inte fullföljer sina tre år hos oss. Lite har vi uppenbarligen oss själva att skylla.

Men ändå.

Är det någon mer än mig som tycker att SVT:s julkalender är helt galet bra? Jag är helt övertygad om att vi bevittnar en framtida klassiker. Däremot är Sveriges Radios dito helt tvärtom. För det första är det helt omöjligt att missa egot hos Sara Kardefors då hennes namn nämns i princip hela tiden. Sen kan vi diskutera ångesten i radions julkalender som innehåller innehåller både pedofiler, tragiska människoöden och tvångsomhändertagning av socialen. Ja ni fattar.

I början av veckan förlorade Liverpool mot Fulham med 0-1. Jag såg första halvlek och att döma av den så borde vi haft minst en pinne med oss. Nu vet vi ju hur det gick och det är inte så mycket att snacka om. Det jag tycker är grymt tråkigt just nu är att de enda fotbollsnyheterna som är att glädjas åt är att båda Manchester-lagen fick respass i Champions League. Visst är det lite tragiskt att man inte kan få glädjas åt en positiv nyhet om sitt eget lag istället.

Summering:

Ja vi tappar vår tränare till nästa säsong men hipp hipp hurra för att jobbet mot ett samarbete mellan alla kropps-sektioner har tagit fart.

Och ytterligare lite glada tillrop för årets julkalender. På SVT! Radions variant kan de lika gärna skrota med en gång.

Glömde jag säga att den är gjord av Sara Kardefors?

Sjunde december och inte en gnutta snö. Nej det där lilla som kommit räknas faktiskt inte. Det finns en del i mig som sörjer att det inte har kommit någon snö än. Den där barnsliga Tomas som kan sitta och dröma sig tillbaks en si sådär tjugo år när han ser alla barn som har roligt i snön. Sen finns den andra delen av mig som tycker att det är helt grymt bra att det är plusgrader och inte ens ett fint lager med pudersnö. Det är den något äldre och klokare Tomas som kör bil till jobbet varje dag.

 Appropå åka bil till jobbet så är det snart tre månader sedan jag började åka de där åtta milen enkel väg för att ta mig till min nya arbetsgivare. Än så länge har det inte varit en enda dag som jag ångrat mitt beslut att ta ett jobb nere i Göteborg. Inte en enda morgon när klockan ringer tio i fem har det tagit emot att kliva upp. Inte en enda gång har jag tyckt att det varit tråkigt att åka till jobbet. Snarare tvärt om. Nu har det i och för sig bara gått tre månader men jag är helt övertygat om att det här är ett av mina bättre beslut.

Så här långt.

 Ikväll skulle jag egentligen suttit i någon form av intervju angående levnadsstandard inom EU. Jag har absolut inte den blekaste om vilken sorts frågor som skulle ställas men jag kommer att bli fyra trisslotter rikare. Kommer bli en annan dag och annan vecka rättare sagt då dagens fika blev inställd.

De svenska handbollstjejerna läxade upp Uruguay med 31-14. Eller? Igår när jag slog på TV:n direkt efter matchen trodde jag först att vi förlorat. Det haglade negativiteter från både programledare, experter och även förbundskaptener. Tydligen handlade allt gnäll om vår inledning av matchen men jag har en liten fundering. 31-14 måste väl ändå anses vara ett fullgott resultat mot en blåbärsnation som Uruguay. Om då de första femton minuterna var katastrof så måste ju de avslutande tre kvartarna varit väldigt mycket bättre än vad de skulle varit om vi gjort en bra inledning.

Hänger ni med?

Nåväl. Vi vann matchen och är klara för åttondelsfinal. Imorgon väntar aningens tuffare motstånd då Kroatien står på andra sidan. Jag vågar nog sticka ut hakan och säga att vi vinner den matchen. Och jag tror minsann att Jenny Alm stänker in minst sju.

Nu är det lite drygt två veckor kvar till julafton. Har jag köpt årets skörd av julklappar. Åh nej inte då. Har jag ens köpt några? Absolut! Några är inhandlade och eftersom vi har dragit ner på julklappsköpandet inom familjen så känner jag mig trygg och inte det minsta stressad.

Jag har lite dålig koll på sporten just nu känner jag. I måndags somnade jag när Liverpool mötte Fulham. Förvisso så känns det såhär i efterhand som att det inte gjorde särskilt mycket. Jag besparade mig ett och annat känslomässigt utbrott. Men när är nästa match?

In Flames – Where The Dead Ship Dwell

Det är söndag och sanna mina ord om det varit en helt magisk helg. Igår åkte bästaste H:et och jag till Göteborg för att fira vår årsdag. Det regnade inte så mycket men blåste desto mer. Det var mysigt ändå. Först blev det en del besök i några affärer och sen fika på Movie Art. Caféet var aningens coolare när intredningen bestod av gamla filmprylar men det nya fungerade också. Och en lite latte för sjutton kronor är väl inte så tokigt.

Innan vi lämnade stora staden besökte vi Källarkrogen för en bit mat. Varmrätt för 138 kronor är väl inte så illa pinkat? Det var dessutom riktigt smakligt. En dessert och kopp kaffe på det så var dagen gjord. När vi kom hem stod pyjamas, lösgodis och Så mycket bättre på schemat.

Glömde jag säga att vi bytte ringar?

Sitter och tittar med ett öga på Wolverhampton mot Sunderland. Ett riktigt ödesmöte där Sunderland tog ledningen för en stund sedan. Och fick straff efter att Sebastian Larsson ramlat snyggt inanför rätt linjer. Och han tog straffen själv. Om han missade? Självklart. Det sura med hela situationen är att Wolves gick upp och kvitterade direkt. Sunderlands nye tränare Martin O’neil sitter på läktaren och lär inte vara särsklt nöjd med Larssons beslut att ta straffen själv. Är det någon som blir förvånad om Sebastian Larsson inte lirar nästa match?

I fredags deltog Kroppskultur dam i Christer Sjögrens julkonsert. Det är en lång historia och om jag ska försöka göra den kort så blir det ungefär så här. För cirka två veckor sedan fick jag ett mail från vårt kansli. I korta drag stod det att vi i arrangemangsutkosttet fick ta tag i det här arrangemanget. Christer Sjögrens julkonsert alltså. I de följande två veckorna ringde jag dagligen till arrangören för att få information om hur han ville att vår medverkan skulle se ut. Jag försökte också få reda på från vår före detta arrangemangsansvarige hur det brukat fungera utan lyckat resultat.

Så kom måndagen den här veckan. Då ramlade det in ett mail som förkunnade att det behöves 48 personer som tillsamans skulle göra 228 timmar. Ursäkta mig? Hur fixar man nästan 50 personer på fyra dagar som kan fylla upp en hel dag med att bära utrustning, ta han om besökarnas ytterkläder och serverar korv med bröd och kaffe? Det var inte jättelätt men det gick till slut och kvällen kunde genomföras utan större fadäser.

Jag hade dock kunnat strunta i två lastpallar med öl på fat. Sammanlagt tror jag att publiken som till 90% bestod av folk i övre pensionärsåldern köpte 25 öl och cider.

…och innan inlägget var klart har Wolves gjort 2-1. Fletcher den här gången också.

Så där. Ska vi försöka hålla lite liv i julmust.de nu då!