Välj en sida

Söndag och den enda form av ångest som numera infinner sig på veckans sjunde dag är den som har med sport att göra. Just nu, när klockan är strax innan nio på kvällen, har ångesten släppt eftersom Oddevold redan spelat färdigt och vunnit borta mot Karlstad så med andra ord kommer jag somna gott. Och min sambo har en glad sambo.

Visst är det sjukt hur lite sport kan påverka en.

Nu tar vi den här ångesten och nervositeten med oss till morgondagen. Vi (nu pratar jag om Liverpool) möter Swansea borta och visst hade det suttit riktigt fint med en fjärde seger. Det hade också varit sjukt bra om vi håller nollan men tre poäng är naturligtvis viktigast.

Fyra matcher, fyra segrar och noll insläppta. Nej här ska vi inte bygga upp några förhoppningar.

Veckan som kommer blir eventuellt kort. Liten har mest troligt från vattkoppor så för Tomas del blir det VAB på torsdag och fredag. Det ser jag fram mot. Naturligtvis hade jag hellre sett att hon var frisk och att vi kunde varit ute och busat. Jag menar mest att jag ser fram mot att vara hemma med min dottar.

Ska vi prata lite om lillfisen så har vi precis skolat in henne på dagis. Förlåt. Förskola heter det visst. Det har gått riktigt bra bortsett lite tårar vid lämning några dagar. Det stora testet blir väl när pappa ska lämna och mamma inte finns till hands. Det kan bli en prövning som heter duga.

Har ni undgått den något överhypade 5:2-dieten? Nu kanske jag ska börja med att säga att jag är lätt allergisk mot allt vad diet och bantning heter. Därav att vågen stod på 102 kilo tidigare i år. Det har inte varit något medveten strategi att bli lättare och minska i midjemått men ett mer rörligt jobb och bättre kost har gjort att jag tappat lite. För tre veckor sedan gick jag även med på att prova den här 5:2-metoden. Det handlar trots allt inte om att inte äta massa grejer. Man äter som vanligt i fem dagar och de två övriga dagarna äter man lite mindre. Eller ganska mycket mindre.

Första dagen utan mat (nåväl) var en plåga men resten har gått över förväntan bra. Och som sagt så väljer man alltså inte bort eller till massa mat. Man tänker helt enkelt mer på vad och hur mycket man stoppar i sig. Nu i helgen gick vågen under 90-strecket vilket alltså betyder att jag tappat tolv kilo i år. Jag mår bättre och känner mig lättare (no shit Sherlook) och jag kommer definitivt fortsätta tänka på vad jag stoppar i mig. Eller vad jag inte ska stoppa i mig kanske jag ska säga.

För er oinvigda så hade Metallica en bassist som hette Jason Newsted. Efter hans avhopp (eller hur det nu var) 2001 har han lirat i en del mer eller mindre lyckade projekt. Mest mindre faktiskt. Anledningen till att han hoppade av Metallica var Echobrain. Sen har vi tv-serien Rock Star Supernova. Ni behöver inte kolla upp något av det. Vad ni däremot ska ta er en allvarlig titt på är hans senaste projekt kort och gott kallat Newsted. Spontant skulle jag vilja säga att det är en blandning av Motörheads skitighet och Testaments tyngd.

Lyssna själv vet jag och gör en egen bedömning.

Jag tyckte hur som helst att det var skitbra!

[youtube=http://youtu.be/4kRWwxCPyjw]
Newsted – Soldierhead