Välj en sida

Ellös på Orust | FOTO: Tomas Sandström

Ibland är söndagarna sådär lite extra sköna. Idag har varit en sådan. Frukost klockan åtta. Slapp i soffan och brunch klockan tolv. Sen ut på Orust och ett litet besök i Henån och Ellös. En glass och promenad vid havet och sen hem igen. Dagen kommer med största sannolikhet avslutas med en kopp the eller två och en film. Inte två på det sistnämnda.

Sedan vi hördes senast har Liverpool värvat en ny spelare. Fabio Borini från Roma. Man kan tycka att det är lite pinsamt att jag inte har koll på den här killen. Dels så hävdar jag att jag har hyfsat bra koll på den ädla sporten fotboll och dels så har vårt nytillskott faktiskt lirat i England förut. Två gånger dessutom. Dels i Chelsea som ungdomsspelare och dels i Swansea som lån. Då gjorde killen sex mål på elva matcher. Båda gångerna har dessutom varit under ledning av en viss Brendan Rodgers. Vi kan väl slå fast att jag borde vetat vem killen är.

Nästa nyförvärv då? Av helt naturliga orsaker så kan jag inte med säkerhet veta vem det blir. Men jag kan både gissa och önska. Just för tillfället är det tre spelare som det ryktas om. Fulhams Clint Dampsey, Swanseas Joe Allen och den tyska talangen Lewis Holtby. Ska jag välja någon av dessa tre tror jag det blir förstnämnde Dampsey. Jag kan inte motivera varför utan går enbart på känsla. Joe Allen hade varit trevligt också medans jag helt väljer bort tysken. Varför? Hans pappa är ett tokigt Everton-fan och han likaså. Det fungerar liksom inte.

Om jag får välja själv så hade jag gärna sett att vi värvar Rafael Van Der Vaart från Tottenham.

Och livet som pappa rullar på. Det har fortfarande inte sjunkit in helt och hållet att jag faktiskt är pappa numera. Från och med i måndags är jag det till och med på papper inför lagen. För min del ser livet i stort sett ut som det gjorde innan lillfisen kom in i våra liv. Jag går upp, åker till jobbet och kommer hem. På kvällarna umgås vi och tittar på en och annan film. Sen somnar vi. Lova också. Det känns som att bästaste H:et får dra det i särklass tyngsta lasset och det gnager mig lite att jag inte kan hjälpa till mer. Jag får förhoppningsvis min beskärda del vid ett senare i livet.

Imorgon blir vår dotter en månad. En månad? Snart är det väl dags för kvartsamtal, första pojkvännen och planering av studentskiva. Det är sjukt vad fort tiden går när man har roligt.

Kommande fredag ska jag inte bara ha semester. Jag ska lira hårdrock också.

Att jag tog upp Liverpool före mig själv som pappa har absolut ingen betydelse.

Jag ska avsluta med något som jag med största säkerhet kommer få en hel hög med skit för. Kents skiva Vapen & ammunition är en helt okej skiva. Jag kan till och med sträcka mig till att den är riktigt bra.

Nej jag skojar inte.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=fWxUr_vDwwE]
Kent – Dom andra