Välj en sida

För lite drygt en vecka sedan gjorde jag comeback på gymmet. Idag gjordes fjärde passet och (peppar, peppar) det känns som att varje tillfälle där gör att jag mår lite bättre i ryggen. Det har gått åt rätt håll hela tiden men inte så snabbt som jag vill. Med tanke på att jag helst skulle varit helt frisk nu så kommer jag antagligen alltid tycka att det går för långsamt men de nya övningarna jag fick av den nya sjukgymnasten senast har verkligen givit effekt.

Jag måste ju också snudda vid gårdagens bragd på Anfield. Eller bragd? Ja kanske. Med tanke på att vi, enligt expertisen, har tappat hela vår offensiv nu när Coutinho lämnat för Barcelona och vår defensiv liknats vid en större depression än börskraschen 1929 så var det väl ingen som i sin vildaste fantasi kunde tro att vi skulle lyckas rubba tåget Manchester City. Inte ens undertecknad var helt övertygad. Jag tror förvisso alltid att vi ska vinna men ibland måste man vara lite realist också.

Men. För er som är totalt ointresserade av fotboll eller bara missat det så vann alltså Liverpool med 4-3 mot Manchester City igår. Inte bara det att vi vann och gjorde fyra mål. Vi borde i ärlighetens namn vunnit med de där 4-1 som stod med kvarten kvar. Åter igen visar vårt försvar att det inte är i närheten. Som tur är fungerar offensiven och det även flyktade Coutinho. Faktum är att vi tagit mer poäng och gjort fler mål i de matcher där den lille brasilianaren inte varit med.

Och rubriken. Ni vet den där reklamen för ett av alla pensionsbolag. Den där det sitter en liten tjej och inte kunde byta om till gympakläder och svarar just ”mamma säger att det är pappas jävla ansvarsområde” när fröken frågar om hon glömt kläderna. Jag vet inte om jag tycker den är lite gullig för att vi föräldrar måste ju verkligen passa oss för vad vi säger när barnen hör på eller om den är tragisk för att det ligger något mer bakom den där kommentaren.

Eller så ska jag helt enkelt sluta och övertolka allt.

…och jo! Höll på att glömma. I fredags lirade jag på Sticky Fingers igen. För första gången var det en akt som jag lika gärna kunnat hoppa över. Men om vi struntar i det och pratar om Cromonic som avslutade kvällen. Löjligt bra och sångaren kan ha varit något av det bästa jag hört. Ta en lyssning vet ja.