Välj en sida

Söndag. Jag ska inte sticka under stolen med att jag för en gång skull har lite söndagsångest. Inte mycket men så där lagom irriterande. Hade jag fått välja hade jag haft några veckor semester till.

Uddevallakalaset tog slut igår efter tre rätt rappa dagar. För egen del blev det bara ett kort besök i fredags. Lite uselt om ni frågar mig men tyvärr fanns det inte tiden att göra fler besök. Att det tokregnade igår gjorde ju inte saken bättre. Men det hindrar mig inte från att ha en åsikt. Jag skrev en del igår och det står jag fast vid. Jag är helt övertygad om att Kalaset är rätt väg att gå. Dock så ser jag en plump i protokollet. Att lägga Sabotage som avslutningsakt på stora scenen på Kungstorget tycker jag personligen är lite tokigt. Nu ska ingen skugga falla över grabbarna i bandet då de är grymt bra på det de gör och eftersom jag är hårdrockare så borde jag väl tycka att det var bra? Nja kanske inte.

Det passar tyvärr långt från alla det här med hårdrock.

Om ni frågar mig så hade till exempel Duo Jag eller Bröderna Haaks passat väldigt mycket bättre som en avslutningsgrej på torget. Fantastiskt mycket tråkigare men en ruskigt mycket större bredd på publiken. Nu har jag absolut ingen aning om hur mycket folk det var på torget klockan tio igår kväll men min gissning skulle vara ”inte så många” och med tanke på vädret så droppade det mest troligt av rätt många under resans gång.

Droppade? Det var väl inte så kul, Tomas!?

Men summa summarum ger jag grejen med ett kalas istället för festival båda tummarna upp!

Idag är som sagt sista dagen innan vi ska ge oss in på lagret och börja jobba igen. Jag ser fram emot hösten då det inte bara kommer innebära att jag får lära mig mer på jobbet utan även fortbilda mig på folkuniversitetet. Kursen Praktiskt ledarskap ska bli oerhört intressant och lärorik. Och nyttig. Vem vet vilken nytta man kan ha för den i framtiden.

Dagens första uppgift (förutom frukost och det här inlägget) har varit att snickra ihop ett papper över vad jag gjort och vad jag kan. Efter några timmar inser jag att jag faktiskt hunnit med en hel del grejer och tro det eller ej så tycker jag nog att jag presterat mer eller mindre bra på de flesta ställen jag varit på eller uppgifter jag tagit på mig. Det är en rätt skön känsla.

Vänta lite….

….nu fick jag klia mig i huvudet!

Jag har ju helt och hållet glömt att skriva några rader om min lillasyster. Jag har ju blivit morbror. I fredags när vi vaknade i Bovallstrand gjorde vi det av att min mor kom in och sa att det nog var dags för förlossning. Nu? Hon var inte beräknad förrän mitten på augusti så det var väl egentligen ingen som trodde att det var på riktigt. Men jo då. Klockan tio lämnade syster A hemmet tillsammans med sin sambo A. Klockan elva kom de till Näl och tio över tolv kom lilla Engla till världen. Lovas kusin och mitt syskonbarn. Hela fredagen gick åt till att bearbeta det där. Allt gick ju så fort.

Jag är obeskrivligt glad för min systers skull. Jag är lika glad för min mor och far som på sex veckor blev både farmor/farfar och mormor/morfar. Och jag är väldigt glad för Lovas skulle som fått en kusin som bara är sex veckor yngre. Min känsla och erfarenhet är att banden mellan kusiner som är så nära varandra i ålder blir väldigt starka.

Både mormor/farmor och farfar/morfar? Stackars mor och far. De måste känna sig precis hur gamla som helst.

Idag får vi förhoppningsvis träffa Engla för första gången. En hel påse med presenter är packade och redo att lämnas över.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wlVewtPia7U]
Bröderna Haaks – Scen på bônn 2009