Arvet efter en stor människa

Idag är det fem år sedan min morfar lämnade oss. Jag vill gärna säga att det inte gått en enda dag utan att jag tänkt honom men det har det ju säkert. Fast det är inte många. Speciellt inte sedan 10 december ifjol när mormor gjorde honom sällskap. Jag kan fortfarande känna den där känslan jag fick när jag såg min mammas namn i displayen på mobilen. Jag tror att det var på tisdagen samma vecka som morfar gick bort som min mamma ringde mig mitt på dagen. Morfar hade slutat äta och låg bara i sängen. Jag stämplade ut »

Sagor som sparas till framtiden

Måndag och nu drar andra semesterveckan igång. Idag ska det först bli ett besök på Torp och sen ska jag upp till Agnebergshallen och förbereda nästa veckas möte med Flensburg. Tomas är i Stockholm och kan tyvärr inte vara med på matchen vilket är grymt tråkigt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite skönt också. Fyra dagar i huvudstaden med finaste H:et slår det mesta. Det kommer förhoppningsvis även komma ett, för framtiden, nyttigt möte någon gång under veckan. Så kan vi väl slå fast en gång för alla att Google är världsklass. Då »

Min morfar är min hjälte!!

Okej. Jag får väl börja med att säga att det här är ingen självömkan. Långt ifrån. Jag är faktiskt högst medveten om att det är långt ifrån mest synd om mig. Men. Det jag har varit med om idag är för mig det värsta jag varit med om någonsin. Att lämna en familjemedlem på korttidshem känns så fruktansvärt ovärdigt. Att åka med sin största idol och mer eller mindre tvinga honom att stanna mot sin vilja kändes ruttet. Att följa morfar in på ”sitt” rum och försöka få honom att förstå var något av det svåraste jag någonsin gjort. Hur »

Tisdag, tisdag, tisdag…

I väntan på att alla program ska starta så hinner jag säga godmorgon. Det är ytterligare en tidig dag på jobbet. Halv sex för att vara exakt och den här veckodagen känns ungefär lika rolig som bilden. Heja diagram. Idag blir det kort dag. Skulle tippa på att jag går hem runt klockan två. Min mormor ska fixa till sin pacemaker och då behöver morfar lite tillsyn och sällskap. Gubben fyller 90 år i januari och nu börjar han faktiskt bli gammal. Det gör lite ont att se eftersom morfar är hjälten. Han kommer alltid vara hjälten och det är »

Ibland blir det inte som man tänkt sig

På väg hem från jobbet formulerade jag ett blogg-inlägg i huvudet. För att gå rakt på sak så var det väl inte det mest positiva eller det mest glada inlägg som hamnat här. Men, precis som rubriken säger, ibland blir det inte som man tänkt sig. Så här i efterhand så borde posten som låg lite snett till vänster när man klev innanför dörren gjort mig misstänksam. Nu framkallade den inte mer än en tanke som ”har den hamnat där..!?”. Jag kan inte riktigt förklara den förvåning och brist på klara tankar som uppstod i Tomas hjärna när han klev »