Skam den som ger sig

Jag vet inte hur många gånger jag plitat ner orden ”skriva” och ”frihet”. Det är som en form av frihet att få skriva. Man liksom rensar skallen. Frågan är ju varför jag inte ägnar lite mer tid åt just skrivandet då. Fler bra frågor?

För några veckor sedan köpte jag mina första löparskor på 20 år och det fungerar också att ganska bra som terapi. Inte just att köpa skor utan att använda dem. Nu såhär i början ligger dock mest fokus på att andas.

Vad vill jag säga idag då? Egentligen har jag rätt mycket som jag skulle kunna berätta. Alla roliga projekt som jag håller på med är en sak. Mitt något energiabsorberande arbete en annan. Det som egentligen vore mest relevant och trovärdigt att skriva om skulle vara min dotter som för varje dag som går lägger beslag på en lite större del av mitt hjärta. Hur tungt livet än må vara så glöms allt bort när möts av jordens gladaste tjej. Och sötaste naturligtvis.

Jag kan också uppmana er att lyssna på WOLF. Fyra ruskigt trevliga herrar som lirar stenhård rock. Eller sten hårdrock. Vi kan komma överens om stenhård hårdrock. Har ni lyssnat på dem förut så vet ni vad det handlar om och för varje ny platta från örebrobandet har det blivit lite bättre. Fram till nu. Om förbättringen varit ett steg mellan varje skiva förut så är det två steg nu. Nya plattan ”Devil Seed” är något i hästväg bra. Nästan så kan skulle kunna sträcka sig till överraskande bra. Vill ni ha bevis? Ja men okej. Ta en titt på videon längst ner vet jag.

Andra kul grejer. Jag fick en fråga för några dagar sedan som handlade om bokstäver och hårdrock. En trevlig kombination och två av mina favoritsaker. Jag har väl inte funderat färdigt än men känner jag mig själv rätt så kommer jag givetvis haka på det här tåget. Vad det är vill jag nog inte avslöja just nu. Men snart så.


WOLF – Shark Attack

Det som såg så ljust ut

Låt mig börja med några ord om kvällens fotbollsmatch. Oddevold tog emot Qviding hemma på Rimnersvallen och det är väl inte fel att påstå att det var upplagt för IKO att åter klättra upp i serieledning. Vi gör dessutom 1-0 efter tre minuter och radar upp målchanser. Då kunde det väl bara sluta på ett sätt? Just det. Qviding vänder och gör 1-2 i 94 minuten.

Nu såg jag inte matchen men tydligen är kvitteringen en bjudning från vår målvakt. Igen. Om jag räknat rätt så är det tredje tavlan på sex matcher. Det är inte okej.

Så till lite viktigare ämnen. Hela Europa är i någon form av kris och folk är uppenbarligen väldigt missnöjda med främst EU och invandringspolitiken som drivs i respektive land. Jag är inte jätteförvånad. Chockad och ledsen över ignoransen och omänskligheten men inte förvånad. Nu vet jag inte så mycket om hur det fungerar i andra länder men så länge som alla andra partier i Sverige konsekvent vägrar ta debatten och avfärdar SD som rasister så kommer partiet finnas och tyvärr mest troligt växa.

Jag sitter naturligtvis inte på någon sanning utan kan bara skriva vad jag tror. Och jag tror att välfärden och omsorgen måste bli bättre. Jag tror att vi måste satsa mer på våra barn och unga. Jag tror att vi måste ta hand om våra äldre. Jag är helt övertygad om att vi måste bli bättre på att ta hand om varandra. Och vi måste ta debatten med SD. Att förneka deras partistatus är att blunda för omkring var tionde människas röst och åsikt. Och det är inte okej för alla är ju som bekant lika mycket värda. Min känsla är, återigen, att det är bättre att diskutera och ta debatten och på det sättet förstå varför ett parti som SD kan få så många röster.

Så nu har jag ventilerat lite. Jag är precis lika frustrerad och bedrövad som de flesta andra. Men jag är inte förvånad.

Hur blev jag en surgubbe?

På lördag ska jag spela på en högstadieåterförening. Det är kul.

Veckan som kommer innebär endast fyra dagars arbete. Det är fint.

Veckan som kommer sen innehåller även den endast fyra arbetsdagar. Bra där.

Oddevold leder division 1 södra.

Jag har världens finaste dotter. Bara en sån grej.

Jag försöker hitta ljusglimtar i min vardag. Tyvärr så genomsyras den allt som oftast av negativa saker och av någon anledning är det enklare att hänga upp sig på en negativ händelse än en positiv. Eller kan det vara så att när det är för mycket minus är det svårt att se plusen?

Jag är lite villrådig. Jag vill se mig själv som en ganska positiv och glad kille. Ibland kan jag till och med hålla med om att jag kan vara lite för optimistisk. På gränsen till naiv. Men jag är hellre optimist än pessimist.

Jag är hellre rolig än tråkig.

Jag är hellre positiv än negativ.

Men återigen. Det är svårt att andas positivitet när man står med negativa vibbar upp till överläppen. Näsan är fortfarande över men gränsen är hårfin.

Det är väl en bra grej att jag tänker på det antar jag men frågan kvarstår dock. Hur blev jag en surgubbe? Just nu har jag väl inget direkt bra svar på det men jag jobbar på det.

Eller….

Nu ljög jag. Jag har en väldigt kvalificerad gissning men som vanligt är jag alldeles för feg för att våga delge er den här.

Some day…


The Answer – Comfort Zone

Stabilt är ordet för dagen

Det är en dag efter en kaosartad tillställning på Rimnersvallen och det är två dagar sedan Liverpool gjorde bokslut för säsongen 2013/14. Två matcher med mycket känslor men också helt olika känslor.

Vi börjar i England.

Att Liverpool gjort en helt fantastisk säsong kan ingen säga emot. Vi slutar tvåa i världens bästa liga två futtiga poäng bakom Manchester City. Vi har en spelare i laget som gjort 31 mål under säsongen trots att han var avstängd de sex första matcherna. Vi har en annan spelare som gjorde 22 mål och därmed kommer ensam tvåa i skytteligan. Det har aldrig hänt förut. Vi startar dessutom de flesta matcher med 5-6 engelska spelare i startelvan. Och bara för att späda på hur grymma vi varit i år så får fem spelare åka med det engelska landslaget till VM i Brasilien i sommar. Det har heller aldrig hänt förut att en och samma klubb har med så många spelare i en engelsk VM-trupp.

Trots en helt fantastisk säsong kan jag inte låta bli att tänka på det där ordet. Om. Tänk om vi inte varit så naiva när vi mötte Chelsea i tredje matchen från slutet. Tänk om vi inte varit så naiva när vi ledde med 3-0 mot Crystal Palace i nästa sista omgången. Tänk om Martin Skrtel inte gjort 4 (jo ni lästa rätt) självmål under säsongen. Det är många ”om” och det spelar ingen roll hur många till jag radar upp. Vi kommer fortfarande inte vinna serien. Och trots allt så har vi precis avslutat en mästerlig säsong.

Även om det känns lite bittert just nu så har vi en riktigt stabil grund att bygga vidare på till nästa säsong.

Så till den inhemska fotbollen.

Oddevold tog igår tredje raka segern när FC Trollhättan var på besök i staden. Det blev 3-2 och var, till slut, precis så spännande som ett derby ska vara. Vi gick fram till 2-0. Trollhättan reducerade. Vi gjorde 3-1 och Trollhättan reducerade. Innan allt urartade var faktiskt FCT bara en strålande räddning från kvittering också men som tur var så spelade vår målvakt oavgjort med sig själv.

Urartade var det ja. Med mindre än minuten kvar av stopptiden (gissar på fem minuter) kontrade vi på vänsterkanten. Trollhättans ena mittback satte stopp för det på klumpigaste sättet när han, bildligt talat, klippte benen i knähöjd på Jesper Westermark. Nog för att det var grymt fult och ett hjärnsläpp som heter duga så bad han tydligen om ursäkt efter matchen och vår lirare klarade sig med ”bara” lite smärta. Det som händer efter kapningen är det som är mest kaosartat och faktiskt pinsamt för FCT. Dels har deras högerback spottat redan nämnde Westermark i ansiktet under matchen och efter kapningssituationen blir han och Robin Ganemyr varnade för gruff. Vår kille sträcker fram handen för att ”stryka ett streck” över det men trollhättekillen vägrar ta i hand. Riktigt lågt och osportsligt. Dessutom väljer han att ge publiken fingret efter matchen när de som står närmast spelargången ganska högljutt visar sitt missnöje med och mot honom.

Att mittbacken som klipper vår kille kommer få minst två matchers avstängning är ganska klart. Det som blir spännande är att se hur långt straff det blir för spottloskor, osportsligt uppträdande och att visa obscena gester till publiken. Ska vi gissa på 2-3 matcher per förseelse? Det tycker i alla fall jag låter rimligt.

Trots kaos och bara seger med ett mål är vi fortfarande obesegrade efter fyra matcher och delar serieledningen med ÖIS. Det känns stabilt.

Det sägs att Diego Costa är klar för Chelsea. Jag funderar på varför en spelare som gjort 27 mål och är väldigt offensiv skulle vilja lämna en klubb som (om allt vill sig väl) har vunnit både La Liga och Champions League för att gå till en klubb som inte spelar någon anfallsfotboll. Alls. Så dåligt kan han ju inte tjäna i Atletico Madrid.

Okej nog om fotboll.

Den 10 juni släpper First Aid Kit sin nya platta. Första singeln från skivan lovar ungefär det som man kan vänta sig av systrarna. Svinbra musik helt enkelt.

Stabilt var ordet!


First Aid Kit – My Silver Lining

Dags att plocka fram dammvippan

Jag orkar inte hålla på att räkna hur många dagar det var sedan sist. Vi kan nöja oss med att konstatera att det var ett tag sedan. November förra året för att vara exakt. Det har runnit en hel del vatten under bron sedan sist men när man tänker tillbaks så känns livet som den där tv-serien Glamour. Man kan missa en si sådär 200 avsnitt utan att egentligen missa något alls. Så trots allt det där vattnet som runnit under bron så står jag kvar på ungefär samma ruta som jag gjorde när vi skiljdes åt sist. Det känns ju tryggt.

Det finns dock några punkter som kan vara värda att ta upp. Dels har jag blivit invald i styrelsen för Bohus Bataljon. Det är Oddevolds supporterklubb. Jag kommer mest pyssla med souvenirer och eventuellt lite web. Ett kul uppdrag måste jag säga. I fredags landade årets halsduk och imorgon ska det beställa grejer för att höja matcharrangemanget. Kul var ordet.

Sen har jag tillsammans med en annan kille tagit hårdrockskvällarna på GG till nästa nivå och dammat av Hårdrocksgruvan. Vi har kört fyra kvällar med lite blandat resultat. Senast i mars lirade Horisont och Deadheads från Göteborg. En svinbra kväll bortsett den lilla detaljen att det endast var drygt 150 personer där. Det  finns några olika teorier om varför det inte dök upp mer folk. Tyvärr är det som så att man kan ha hur många teorier som helst. Det saknas folk för att det ska bli bra. Nu har vi två kvällar kvar under våren för att visa att hårdrockarna minsann är bra folk som kommer när det vankas spelning.

Vi måste prata mer musik. Jag har ju sedan snart ett år sedan plockat upp vinylskivorna igen. Det är ett fantastiskt sätt att lyssna på musik. Det blir liksom inte bara att sätter på en platta utan man sätter verkligen på en platta. Man tar fram den ur konvolutet. Man tittar på den. Känner på den. Lägger den på tallriken och låter dammborsten smeka vinylen. När man sedan placerar nålen på skivan och det signifikativa vinylknastret hörs i högtalarna är det bara att luta sig tillbaka. Och njuta.

Just nu väntar jag på debutalbumet från stockholmsbandet Thundermother. Fem grymt bra tjejer som inte helt osökt får en att tänka Joan Jett, The Runaways och Girl School. Det finns faktiskt en hel hög med sjukt bra band från Svedala. Jag kommer förhoppningsvis att kunna inspirera er att plocka upp ett eller annat av dem.

Om jag inte är helt fel ute kommer både CD:n och vinylen från Thundermother landa i brevlådan den 16 april. Lyssna in vet jag.

 

 

 Thundermother – Shoot To Kill

Det här med att låta smart

Innan man lär sig springa måste man lära sig gå. Jo så kanske det är. Men det går knappast hand i hand med vågar man inte, vinner man inte. Så vart hamnar jag nu? Ska jag våga vinna eller ska jag lära mig gå först?

Jag satsar på släpp sargen och kom in i matchen.

Idag är en hemmadag. VAB kallar vissa det. Jag skulle inte vilja göra det då liten inte är speciellt sjuk. Eller uppträder speciellt sjukt. Hon kräktes igår kväll och då är man per automatik avstängd från dagis i 48 timmar. Nu känns hon relativt pigg och då får pappan agera rundningsmärke istället. Den obligatoriska förmiddagsvilan kommer hon dock inte undan när det är uppstigning halv sex.

För att ta del av veckans låt rekommenderar jag er att lyssna nedan.

Jag måste snart sluta med alla klyschiga ordspråk. Jag är långt från så klok som jag försöker framställa mig.


Blackpool Republic – Light It Up

En ny tideräkning

Så var vi där mitt i veckan igen. Jag gillar onsdagar. Det betyder nästan torsdag och det är en bra grej för då är det nästan fredag. Ungefär så. Kanske naivt tänkande men jag gillar att vara positiv. Med min tideräkning är det med andra ord snart helg.

Det måste ju vara en bra grej!?

Förutom nästan-helg-tänket har det varit en rätt bra onsdag. Vissa framsteg har gjorts för att få en drägligare vardag. Äntligen (om man får säga så) kommer jag ha chans att komma ikapp och kanske till och med gå förbi inom en överskådlig framtid. Det känns bra för den senaste tiden har livet känts mer eller mindre hopplöst.

Det är faktiskt ett framsteg och ett vanligt steg. Det sistnämnda tar vi vid senare tillfälle.

Mer bra grejer kan vara på väg att hända. Ni som känner mig vet att jag har en fallenhet för att dra igång diverse projekt. Nu har jag inte mindre än två rätt omfattande planer under bearbetning. Den ena är väldigt mycket viktigare än den andra så vi börjar där. I rätt ände så att säga.

Snart ska jag förhoppningsvis få lite bättre koll på mitt nygamla intresse musik. En del sköna vinylskivor har hamnat i min ägo och när jag väl har katalogiserat ska det lyssnas i genom. Tanken är att jag även ska få lite fart på skrivandet genom att mini-recensera skivorna.

Se där.

Ett projekt till.

Bra där Tomas.

För andra veckan i rad missar jag innebandy-passet på onsdagskvällen. Eller ska jag säga att jag högaktningsfullt skiter i det för att jag är så grymt trött? Jo så är det. När man har en liten sjuk tjej som hostar sig genom natten och ska kliva upp 05:13 tar det på krafterna.

Man är ju inte 34 längre.

Dagens låt hittar ni nedan.


Wishbone Ash – The Warrior

Det haglar ordspråk

Jag har alltid sagt att chansar man inte så vinner man inte. Jag har med ålderns vishet även förstått att mottot skynda långsamt kan vara bra att tillämpa ibland och att det finns alltid två sidor av myntet. Det sistnämnda är jag grymt nöjd med att jag verkligen förstått.

Jag ska ge det en dag men sen är det nog dags att smida medans järnet är varmt. För om vi ska vara riktigt ärliga så är det dags för en förändring. Nu handlar det bara om att hitta rätt sätt att göra det på. Det finns några olika sätt och det är väl de tankarna jag brottas med för tillfället. De som vet säger att alla sätt är bra utom de dåliga.

Hur vet man vilka som är kass?

Vad jag är helt säker på är att jag vill.

Eller måste.

Jag röstar på båda två.


Engel – Six Feet Deep

Ibland vågar man inte – det bara är så

Idag var en sådan dag när jag kände att jag ville skriva något här. Man kan nästan till och med sträcka sig till att säga att jag kände att jag behövde skriva något. Men som vanligt under det senaste året har det oftast blivit skrivkramp för Tomas när ”nytt inlägg” klickas upp. Kanske är det som så att jag vet vad jag vill skriva men inte kan få fram det i bokstäver. Eller är jag feg och inte vågar rita ner det jag har på hjärtat? Man vet ju aldrig vem som läser.

Jag kan väl säga att trots att jag är en stor kille så finns det saker jag är rädd för.

Jag gör som vanligt och lägger det åt sidan.

För några veckor sedan började H jobba heltid igen efter drygt ett års föräldraledighet. Jag tycker det är bra av två anledningar. Framförallt behöver liten få ett större socialt nätverk än bara mamma och pappa. Man har märkt på henne hur less hon är på att i princip hela hennes värld är en tvårummare på 58 kvadratmeter. Dagis kommer bli riktigt bra för henne. Den andra anledningen kanske är tråkigare men det handlar om pengar. Det ska bli så skönt att slippa leva på en lön. Det där med föräldrapeng är ett skämt.

Sen måste jag beröra ämnet fotboll också. Fast bara med en mening den här gången. Livet som Liverpool-supporter är löjligt overkligt just nu.

I veckan presenterade Sweden Rock Festival ytterligare lite band inför nästa års tillställning. Bland annat släpptes tysk/rumänska Powerwolf. Ny bekantskap för Tomas och kanske inget att använda uttrycket ”bättre än korv” på men helt klart lyssningsvärt. De liknas med Sabaton och visst. Det pompösa och svultsiga finns där men vad jag förstått så handlar flertalet av Powerwolfs texter om vampyrer och rumänska skrönor och fabler. Någonstans där slutar likheterna.

Men som sagt. Helt klart värt att lyssna på.

Idag ska jag plocka fram kameran igen. Jag har liksom tröttnat lite på den men idag känner jag mig taggad igen. Det känns bra.


Powerwolf – Sanctified with dynamite

Vad är oddset på det?

Det var det här med att inte bry sig för mycket om sport. Ibland är det nästan så att man önskar det fanns en av- och påknapp. Igår var nästan en sådan dag. 2-2 på bortaplan mot Swansea behöver egentligen inte vara ett dåligt resultat. Men. Det spel Liverpool visade upp var inte ens nästan godkänt. Vi har cirka 25 minuter i första halvlek där vi för spelet och faktiskt skapar en del chanser. Vi bör nog till och med göra minst ett mål under den perioden. Men att under matchens sista 30 minuter vara så tokutspelade håller inte.

Vi snackar alltså tokigt utspelade. Snudd på överkörda.

Jag tänker inte fortsätta nu. Jag känner hur gårdagens frustration är på väg tillbaka och det vill jag inte vara med om. Jag hade tänkt somna gott ikväll. Olympiakos mot PSG får underhålla fram till min bättre hälft landar efter jobbet.

Idag inträffade tredje ”vad är det för odds på det”-grejen inom loppet av en vecka. Förra veckan kom jag och två kompisar in på ämnet reklamfilm och landade på den gamla mås-reklamen med Kaj och Börje. Jag berättade om en rökluckeinspektör (både svårt ord och rätt konstig titel) på min förra arbetsplats som hetta Kaj. Varje gång han kom hälsades det med båda fraserna. Hej Kaj! Hallå Börje! Fast ni får tänkta er med rätt dialekt då. Det roliga är att gubben heter Kaj-Börje. Det sjuka med den här historien är att dagen efter vi pratat om honom dök han upp på mitt nuvarande jobb. Naturligtvis för att kontrollera rökluckorna.

Odds-grej nummer två och tre är lite mer klassiska. Nummer två är min chef som ringer och frågar om några pikéer som jag och en kollega var på väg att slänga förra veckan. De har trots allt bara samlat på sig två kilo damm det senaste året. Som tur var hade vi inte hunnit arkivera dem. Den tredje och sista är en reklamation av en jacka. Innan semestern sökte jag kunden två, tre gånger för att hitta en lösning. I och med att jag lämnade ett meddelande till henne så blev jackan liggande i väntan på svar. Igår fick en annan kund syn på jackan som legat och skrotat i typ två månader. Om vi skulle slänga jackan så anmäldes det intresse. Gissa vem som ringde idag och gissa om jag är glad att jag inte gav bort jackan.

Så.

Idag har jag bara pratat om lotto-vinster, seriesegrar och Saxon.

Stort av Jonjo Shelvey att i en match som slutar 2-2 skrapa ihop ett mål och tre assist. Ännu större att han faktiskt fullföljer matchen och gör det riktigt bra.

Vi slår väl klubban i bordet här och nu tycker jag.

Kvällens musikaliska höjdpunkt hämtar jag från Göteborg.


Engel – Sense The Fire