Alla dessa lockelser

Ytterligare en föräldraledig dag att lägga till handlingarna. Idag har mini och pappan varit på en alldeles för blåsig lekplats. Man skulle kunna tro att det var pappan som opponerade sig men det var faktiskt lilla fröken som inte ville vara kvar. Istället åkte vi buss och gick på stan en stund. Och åt hamburgare. Sen åkte vi buss igen och plockade fram lego-bitarna när vi kom hem.

Jag gillar verkligen de här dagarna och det är riktigt surt att de snart är slut. För det första gillar jag verkligen att ha de här dagarna tillsammans med min dotter. Och för det andra så gör jag mycket hellre det än alternativet.

Nu har fisen somnat och pappan sitter och funderar på livets viktiga saker. Som till exempel vilka skivor som släpps den här hösten. Några har redan ramlat in. Thundermother, Imperial State Electric och Iron Maiden är exempel på riktigt bra grejer som släppts. Om resten av hösten håller samma klass kan den gå till historien som den bästa skivläppshösten.

Den här hösten också. För vi lever ju i nuet.

Vad väntar vi på då? Jo bland annat Saxon, WASP och Queensrÿche. Och Graveyard. Och The Last Band. Och Deadheads. Och Clutch. Och Five Finger Death Punch. Och Transport League. Och Trivium. Och…

Jag glömmer säkert bort lika många till men det får komma med vägen. Jag har egentligen inte råd med de redan nämnda så det kanske är bra att minnet sviker.

Sen släpper även Helloween, Def Leppard och Grave Digger nytt. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot de alstren. Något säger mig att jag borde placera Queensrÿche bland de avvaktande plattorna också. Precis som Operation Mindcrime.

Bandet alltså.

En gång i tiden var Queensrÿche ett av världens i särklass bästa band.

Då lät de så här.

Queensrÿche – Eyes Of A Stranger

Den här dagen som började så bra

 

Jag ska ta det från början. I morse vaknade jag som vanligt och gick upp till toaletten. Som vanligt satte jag mig ner och kissade. Och precis som vanligt scrollade jag genom min Facebook-feed. Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig inte speciellt konstig eller udda. Tror att det där kan vara Svenssons vanligaste morgonrutiner. Det som gjorde den här morgonen lite mer speciell än någon annan var en status i flödet.

Någon hade lagt upp en bild på Nocturnal Rites senaste album (The 8th Sin, 2007) och taggat sångaren Johnny Lindqvist med frågan om när nästa platta kommer. Jag har levt med vetskapen att det här bandet tyvärr inte existerar så mycket längre. Döm om min förvåning när jag mitt i morgonkissen får läsa sångarens svar.

There will be a new album!”

Men va!? Det kommer ett nytt album med Nocturnal Rites. Svårslagen start på den dagen.

Men det skulle komma mer. Inte mer coola nyheter men mer bra grejer. En av mina morgonrutiner är att svänga förbi byns trevligaste korvgubbe och snacka fotboll, musik och andra världsliga saker. Man kan kalla honom kioskägare också. Eller Pressbyrå-föreståndare. Jag gillar dock korvgubbe bäst. Hur som helst.

Mitt i dagens musiksnack avslöjade jag min okunskap om orkestern Danzig. Alla känner till låten Mother och jag har naturligtvis hört Dirty Black Summer också. Men sen är det nog stopp. Min kompis korvgubben visade sig vara ett stort och långvarigt fan av ärad Glen och hans musicerande vänner. Det fick honom att verkligen gå igång och på riktigt såg jag glädjen i hans ögon när han fick slänga fram dänga efter dänga på Youtube.

Jag har lovat mig själv att lyssna på mer Danzig.

Det var dagens andra stora plus och då har alltså klockan inte ens passerat 07:00.

Och sen då.

Jo.

Jag skulle kunna rada upp ett och annat minustecken men väljer faktiskt att inte göra det. Det är liksom ingen som blir lyckligare av det. Allra minst jag. Vi fokuserar istället på dagens tredje plus.

Nya Sweden Rock Magazine i brevlådan. Inte nog med att dagens första nyhet var en god nyhet om kommande skivsläpp. På förstasidan på SRM kan man läsa ”Savatage smider planer för nästa år”. Det kommer bli trevlig kvällsläsning det här.

Om nu bara C More kan få ordning på sin app och sina sändningar så jag kan se klart på Frölunda – Rögle i SHL-premiären så är den här kvällen fullbordad.

När jag läst reportaget om Savatage.

Vi hörs kompisar!

Nocturnal Rites – Against The World

Ibland lyser flitens lampa sådär gött

Åh härliga produktiva dag. Två affischer. Två Facebook-annonser. Fem bilder som kan rulla på tv-skärmar inne på en restaurang. En ansökan och snart också ett inlägg här på denna något misshandlade blogg.

Men det är fortfarande min blogg och mitt ansvar att misshandla den hur mycket eller lite jag vill.

Jag har dessutom fått fakturerat lite. Det är bra för det betyder ju pengar in.

Sambo och dotter har varit några mil österut under dagen och landar förhoppningsvis snart. Hur mycket man känner att det är skönt med den så populära egentiden i bland är det också väldigt skönt när de kommer hem. Sedan den dagen min dotter kom in i mitt liv har jag på riktigt känt att det är en bit som saknas inom en när man inte träffat henne på ett tag. Ibland bara några timmar.

Imorgon är en föräldraledig dag. Den ska innehålla besök hos minis mormor och morfar som kommit hem från Danmark. Tror ni det blir en och annan present? Jag gissar på ”annan”. Vi ska också göra ett besök hos minis äldre mormor. Min mormor alltså. Hon ringde förut och berättade att hon hade haft besök av en liten tomte som lämnat ett paket till mig. Ett tag trodde jag att det släppt för tanten men sen insåg jag att hon drev med mig.

Det där med tomten alltså. Paket hoppas jag ju att det står där.

Eller var det paketet som var driv och tomten på riktigt?

Vi får helt enkelt undersöka det imorgon.

Jag sätter punkt nu och går en trappa ner till mina vinylskivor.

Vi hörs!

Engel – Sense The Fire

Lazy sunday

Klockan är snart lunch men jag och liten sitter fortfarande i våra pyjamasar. Vi ligger rättare sagt i soffan och myser. Hon med iPad och jag med iPhone. Kan man säga att det är mysigt. Ja jag antar att man kan det när året är 2015.

Man skulle kunna tro att vi haft sovmorgon idag men icke. På något sätt får man gjort mer när man sover längre. Som igår till exempel. Då gick vi upp kvart över nio. Helt plötsligt behöver man rappa på lite så att inte hela dagen går. Idag gick vi upp kvart i sju. Helt plötsligt har man jätte mycket tid på sig och det blir inte speciellt bråttom med nått.

Men visst måste man få ta lite lata dagar också? Vi ska trots allt iväg efter lunch och besöka det där stora varuhuset. Säkert fika lite och sen handla lite. Eller tvärt om.

I veckan landade Black Trips senaste alster Shadowline i brevlådan. Än så länge har jag bara lyssnat genom första sidan men oj så bra det är. Minst lika bra och ösigt som första plattan. Det är med stor spänning jag väntar på att få lyssna genom b-sidan.

Black Trip – Radar

Halvtomt eller halvfullt?

Så lägger vi ytterligare en föräldraledig dag till handlingarna. En liten och febrig tjej är nedbäddad och leksakerna undanplockade. Pappan kan sätta sig framför datorn med en kopp kaffe och fundera över livets olika svårigheter.

Svårighet nummer ett

Jag behöver förändring. Jag tog ett litet steg i rätt riktning i dag. Om det leder någon vart får vi se. Jag skulle gissa på inte men samtidigt lever jag lite efter mottot ”chansar du inte så vinner du inte”. Den som lever får se helt enkelt.

Svårighet nummer två

Att belysa ett problem som är så stort och komplext att det skulle ta en evighet att förklara och debattera. Jag tycker vi släpper det där. Inte det att jag är konflikträdd och vågar stå för mina åsikter. Jag orkar helt enkelt.

Det är kanske fel i sig. Att inte orka. För mina åsikter är positiva och kärleksfulla. Inte destruktiva och hatiska. Det är kanske då det är extra viktigt att uttrycka sig.

Svårighet nummer tre

Att våga ta steget. Det hänger ihop lite med svårighet nummer ett. Jag har en enskild firma och jag skulle verkligen vilja aktivera den lite mer än vad jag gör idag. Eller ja. Mycket mer faktiskt. Jag måste bara bli lite mer strukturerad först.

Nu släpper vi svårigheterna. Jag tänker dessutom sluta kalla det för svårigheter. Jag kommer i fortsättningen kalla det för möjligheter.

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Och just det ja. Idag är det nästan deadline day. Ni vet sista dagen på transferfönstret. Egentligen tycker jag det är lite löjligt. För det första anser jag att när säsongen drar igång ska trupperna vara spikade. Och för det andra så förstår jag inte varför hela Europa stänger sina fönster vid midnatt men i England ska det stängas klockan 19. Imorgon. Vad är grejen med det?

Hur som helst så verkar det vara kolugnt runt Liverpool. Jag hade gärna sett att vi värvade en mittback av hög klass men jag ser hellre att ingen av våra så kallade stjärnor försvinner så det får gärna vara lugnt.

Dagens soundtrack är ett (för mig) nytt band. The Last Band från Göteborg. De släpper debuten 20 september och firar med kalas på Sticky Fingers. Gå dit ni som kan.

The Last Band – Get Behind Me, Satan

Frustration 2.0

Jag tycker vi börjar för nästan en vecka sedan. I måndags för att vara lite mer precis. Oddevold åkte till Borås för att möte Norrby och spela hem tre poäng. För det var just vad det handlade om. Att spela hem poängen. Kanske var det därför som det såg ut som det gjorde. De första 30 minuterna var känslan att oddevoldspelarna inte ens var med på planen. Sen blev det något bättre men betyget för den matchen måste ändå bli ”katastrof”.

Sen hoppar vi fram fem dagar. Lördag och Premier League. Liverpool har två segrar, en oavgjord och noll insläppta mål. Vi ska möte West Hem hemma på Anfield. Vi kanske inte hade sörjt den där nollan speciellt mycket (för vem hade räknat med att vi skulle hålla nollan hela säsongen?) men tre poäng hade nog de flesta räknat. Kanske även våra gubbar och då är man ute på hal is. Hammers gjorde 1-0 efter två minuter och sen var den eftermiddagen förstörd.

Ytterligare en dag framåt tar oss till idag. Oddevold välkomnar forna allsvenskarna Landskrona, som förvisso gått bra sen säsongsinledningen, och det förväntas ånyo tre pinnar. Till vårat försvar kan man säga att det dels såg väldigt mycket bättre ut än senast och dels var det ett väldigt mycket mer disciplinerat lag vi mötte. Landskrona har som sagt ryckt upp sig och genom dagens seger är de på riktigt med och snackar om kvalplatsen till Superettan.

Så. Vart ligger felet? Vi kan börja med att säga att vi skapar inga lägen. På de två senaste matcherna skulle jag vilja säga att vi skrapat ihop två eller tre lägen. Det är alldeles för dåligt. Idag släpper vi inte till några lägen som vi gjorde i Borås men å andra sidan är Landskrona inte speciellt intresserade av att anfalla. Det i kombination med att vi sätter in pressen på egen planhalva gjorde att det uppstod lite komiska situationer där Landskrona kan stå och rulla boll i sin backlinje. På vår hemmaplan. Där har vi ett stort problem. Vi vågar inte äga matchen på vår egen hemmaplan.

Det känns också som att vi saknar en spelidé. Många av spelarna ser lite vilsna ut och det verkar som att de inte vet vad de ska göra med bollen när de väl får den. Men det är väl som alltid lättast att vara världsmästare när man står vid sidan av.

Hashtag soffcoach.

Sista Johan Falk, Slutet, fungerade bra som urblåsare. Och distanserare. Någon dag ska jag skriva lite om de filmerna tänkte jag. Nu kan vi nöja oss med att de sista fem är något av det bästa som kommit i svensk film. Otroligt spännande och välgjorda.

Mitt nästa projekt är dock att ta mig en våning ner och krypa under täcket. Tror nog att den där Ipaden ska få följa med. Har hört att HBO visar en del bra serier.

Dagens soundtrack:

Five Finger Death Punch – Far From Home

Lycka i olika skepnader

Vem kan säga något annat än att leendet från ens barn är det mest värdefulla som finns. Utan konkurrens. Idag var vi en sväng till Emaus. Lova hade bestämt sig för att rida. Själv. Hon är ju stor tjej nu. Och som hon red. Det var inte minsta tecken på att tycka det var obehagligt. Bara ren och skär glädje när hon fick sätta sig i sadeln.

Det mina vänner är utan tvekan det som betyder mest.

Det finns naturligtvis andra saker som gör mig lycklig också. När man har köpt en platta och får gåshud på första lyssningen. När Liverpool gör mål i 93:e minuten och slår Manchester United på Old Trafford. Jag kan också bli lycklig när jag ser något som jag inte hade räknat med. Till exempel att en fjunig tonåring reser sig upp för en äldre person på bussen. Eller att någon  försvarar en svagare person som på något sätt är utsatt för dumheter.

Det finns faktiskt massa saker som gör mig riktigt glad men inget som ens kommer i närheten när jag ser att min dotter är lycklig.

Det vackraste jag vet

Först.

Ja men det här verkar ju utveckla sig till en riktigt bra fotbollsvecka. I måndags gjorde Oddevold plattmatch of the year. Idag upprepade Liverpool bedriften och imorgon har Oddevold en sista chans att toppa. Jag vet inte om jag vågar titta.

Jag tror mig hur som helst veta att Liverpools manager inte har speciellt mycket tid på sig att börja prestera.

Men det är ju bara vad jag tror.

Sen tänker vi till och kommer på…

Som tur är så landade det en liten varelse i mitt liv för si sådär tre år sedan som har fullkomligt raderat efter-match-ångest. Visst att jag under själva spektaklet mår som en potta skit men när domaren väl blåst av så känner jag ingenting. Det finns liksom viktigare saker att bry sig om.

Som till exempel min dotter

Idag jobbar mamman kvällspass så då har vi hela eftermiddagen och kvällen för oss själva. Hon och jag. Vi åker buss, tittar på tåg och gungar på lekplatsen. Vi äter hamburgare (bara för att vi kan), busar och häller upp låtsaskaffe till varandra. Vi badar (eller mest liten faktiskt) och pappan försöker utbilda i musikstilar. Inte helt otippat är det inte jag som vinner utan till slut så står man där och kråmar sig till ”Let it go, let it go, can’t hold it back anymore….”.

Det här är saker som vi naturligtvis gör när mamman är med också men det blir ändå lite speciellt när det bara är vi två. Det tycker jag om.

Jag och Lova!

Dagens soundtrack (bortsett det mest uppenbara):

The Moody Blues – Nights In White Satin

Jag far med osanning


Först måste jag bara säga. Om någon fått uppfattningen att jag tycker det är djävulens påfund med inventering så är det fel. Jag ska genast sluta upp att skicka hintar som säger att jag inte gillar inventering. För det gör jag. Kanske inte just själva utförandet men att förbereda och att få ordning är trevligt.

Så nu var det sagt.

Och med det sagt så kan jag återgå till soffan. Precis som vilken Svensson som helst har jag ätit tacos idag. Det är ju fredag liksom. Frågan är bara om man överlever en film ikväll.

Frågan är om man behöver en film ikväll. Klockan larmar 06:06 imorgon och ytterligare en dag med räknekunskaper väntar.

Vill bara avsluta med att säga. Jag har väldigt svårt för folk som är så konservativa att det svider. Jag fullkomligt hatar uttrycket ”För så har det alltid varit”.  Hur farligt kan det vara att prova något nytt? Hur farligt kan det vara att bryta ett mönster? Hur farligt kan det vara att ha fel? Eller visa sig svag?

Så nu var det också sagt.

Dagens soundtrack:

Ghost – Majesty

PS. Bilden är tagen på min gata. Visst fullkomligt osar den normal. Vanlig. Svensson.

Blodad tand

Jo jag fick lite inspiration till att göra fler listor. Det mest naturliga för mig blev helt klart att skriva ner en lista innehållande musik.

Men.

Jag kan ju inte rangordna musik. Nej det går bara inte. Idag lyssnar jag på hårdrock. Imorgon kanske något annat. Fast mest troligt hårdrock. Eller åtminstone rock. Jag tänkte att jag skulle snickra en lista som inte är tråkig och bara visar vilka fem låtar jag tycker är bäst.

Nej.

Jag ska minsann hitta de fem schysstaste omslagen. I min skivsamling. Det kommer dock krävas lite tankeverksamhet så det är inget jag kommer delge er idag. Mest troligt inte imorgon heller.

Medans ni väntar så kan ni lyssna på fem jäkligt bra låtar. Minst två av dem är sedan snart fyra år tillbaka sådana som berör mig.

Mycket.

Cat Stevens – Father And Son
Magnus Johansson – Pappa är en flygkapten
Levellers – Another Man’s Cause
Nike & Gurra – Ta mej
Simson DuPont – Det Bästa Jag har

Imorgon och på lördag ska det räknas prylar på jobbet.

Ni får gärna gratulera mig.