Livets olika vägar och öden

| |

Nu har det gått ett tag sedan senaste inlägget av aggression. Jag kan inte hjälpa det men orättvisor och när man trampar på människor som redan ligger ner gör mig arg och upprörd. Eller är det samma sak?

En annan sorts orättvisa gör mig bara ledsen. Den där folk förtjänar så mycket mer men där livet bara grinar dem rakt i ansiktet.

Häromdagen konstaterade jag att 2013 inte har börjat speciellt bra. För egen del har jag absolut inget att klaga på men jag har några personer i min bekantskapskrets som kunde haft det roligare. Eller vad sägs om dödsfall, hjärntumör och utomkved? Det är svårt att glädjas åt att jag och mina nära har det väldigt bra när man ser hur människor i min närhet lider och har det svårt. Jag har följt min vän A’s liv och hennes sambo J’s kamp mot cancer genom hennes texter. Det har varit tung läsning varje gång hon uppdaterat sin blogg och tillslut gick det inte längre. Jag lider oerhört med henne och hennes familj. Jag vet att hon är stark men har samtidigt svårt att föreställa mig vad som krävs för att kunna gå genom en tragedi. På något sätt ska du komma ut hel på andra sidan när din livskamrat ryckts undan. Det är ett tufft liv.

En annan vän blev inlagd för kraftig migrän och fick beskedet att det var en hjärntumör. Kan tänka mig att just de orden var väldigt oväntade och chockerande. En före detta arbetskamrat fick besked att magsmärtorna var utomkved. Det innebär att ett befruktat ägg fastnat i äggledaren och inte når fram till livmodern. Min gissning är att det här paret försökt att få barn en längre stund och sånt gör mig så himla ledsen. Det påminner mig också om att man inte ska tjata på folk att skaffa barn. ”Är det inte snart dags för barn?” är en så himla onödig kommentar. Oftast har man ingen aning om det här paret försökt få barn utan att lyckas.

Känsligt det där.

Mer elände.

En bekant berättade häromdagen om en vän till dennes sambo. Hon hade under olika perioder under sitt liv legat inlagd på akutpsyk. Där hade hon fått en träffa en psykolog och under en längre tid haft ett förhållande med denne. Eller snarare blivit utnyttjad sexuellt av en person i maktställning. Att den här psykologens fru dessutom jobbar på samma arbetsplats gör hela historien ännu mer äcklig. Han planerade verkligen det där.

Det var det där med att trampa på människor som ligger ner.

Okej nu får det vara bra. Det är trots allt onsdag och känslan borde ligga på plus. Inte minus. Man kan inte gå runt och grubbla på allt som är illa för då går man snart under.

Så.

Jag avslutar helt enkelt med att konstatera att jag har den bästa sambon som skämmer bort mig å det grövsta. Jag har världens finaste dotter som gör framsteg för varje dag som går. Hon pratar på sitt sätt och förflyttar sig genom ålning. Hon har fått två tänder och skrattar med hela ansiktet när jag kommer hem efter jobbet. Jag får pussa på båda mina tjejer innan jag somnar och när jag vaknar möts jag av två solsken.

Om inte det är sann lycka så vet jag inte.

LIVE – Heaven

Föregående

Vart är vi på väg?

Inget slår inga planer

Nästa