Det vackraste jag vet

Först. Ja men det här verkar ju utveckla sig till en riktigt bra fotbollsvecka. I måndags gjorde Oddevold plattmatch of the year. Idag upprepade Liverpool bedriften och imorgon har Oddevold en sista chans att toppa. Jag vet inte om jag vågar titta. Jag tror mig hur som helst veta att Liverpools manager inte har speciellt mycket tid på sig att börja prestera. Men det är ju bara vad jag tror. Sen tänker vi till och kommer på… Som tur är så landade det en liten varelse i mitt liv för si sådär tre år sedan som har fullkomligt raderat efter-match-ångest. »

Nedräkning på riktigt

Ja då kör vi. Sista veckan med förkortad arbetstid. Det roliga är därmed över och från och med vecka 35 (eller nått sånt) jobbar vi från fem på morgonen till sex på kvällen. I tretton veckor. Nu vet jag att inställning kan göra rätt så mycket men ärligt. Försök se något positivt i att jobba elva timmar om dagen. När ni hittat det kan ni väl höra av er. Fast det kanske är dumt att ta ut det här i förskott. Först ska vi ha semester. Och allra först ska vi titta på massa hårdrock till helgen. På fredag är »

Fyra timmar och räknandes

Vad är det jag brukar säga? Jo just det. Torsdagar är den bästa dagen. Och den här veckan är inget undantag. Jobb fram till lunch och sen är det helg. Midsommarhelg för att vara exakt. Inte för att jag sätter så stort värde på just midsommar men ändå. Det är lite som det där med kristna högtider. Det är skönt att vara ledig. Arbetsdagen alltså. Arbetsdagen! Mötet igår då? Jo det gick bra. Vi kom överrens om vad vi skulle prioritera inför hösten. Som alltid så kan möte vara lite segt men det här var nyttigt. Sen var det kul »

En helt vanlig fredag

Så var vi där igen. Thank god it’s Friday. Thank who? Ja, jag vet att det bara är ett uttryck men jag stör mig på att vi ska använda gud som någon sorts god övermänniska som vi ska tacka för allt. Tack gode gud och såvidare. Jag är också lätt trött på alla kristna högtider som ska vara röda dagar i kalendern. Helt ärligt så känner jag mig som en liten hycklare när jag lägger upp bena på sofflocket och är ledig för att en seriefigur vid namn Jesus dog för två tusen år sedan. Eller för att citera en »

What is this that stands before me?

Det var bättre förr eller vad är det man brukar säga? Här ovan har ni hur som helst världens bästa och snyggaste omslag. Alla kategorier. Ja ni kan välja vilket superlativ ni vill. Det finns helt enkelt inget omslag som slår det här. Den som inte får resning på nackhåren vid en anblick av Black Sabbaths debutalbum är det något fel på. Antagligen kan samma människa titta på Grudge och sedan gå och lägga sig och sova. Omslaget är inte bara fruktansvärt skräckinjagande. Det är väldigt representativt för musiken. Också. De flesta känner väl till ”djävulens ackord”. Det är det »

Man blir aldrig för gammal för att leka

För att vara två personer som gillar film så har vi varit på förvånansvärt lite bio jag och H. Närmare bestämt inget alls. Igår var alltså biopremiär. Det är mysigt med Bio. Dock måste jag nog påstå att Saga-biografen i Uddevalla är i akut behov av att rusta upp sina fåtöljer. Åtminstone plats 61 på rad 5. Pirates of the caribbean i 3D. Ja vad ska man säga. Filmen var precis så som man kan förvänta sig att en äventyrsfilm från Disney ska vara. Lite spänning, en aning action, ett knippe svek och så den vanliga delen med kärlek. I »

Nostalgisk torsdag

Det har varit lite si och så med nostalgitorsdagarna. Mest si skulle jag väl påstå. Högst oregelbundet och rätt så frånvarande. Dagens blir faktiskt årets andra och det är ju på tok för dåligt. Eftersom det inte blivit varje torsdag så är det ju lätt att glömma och så hade det kanske blivit idag också om inte första låten när jag stoppade lurarna i öron var utmärkta Road To Ruin från Annihilators platta Never, Neverland. Jeff Waters är inte bara en grym gitarrist och låtskrivare. Han är grymt trevlig också. Så den här veckans nostalgitorsdag kommer alltså förgyllas av kanadensisk »

En tyst minut.. Sen kör vi..

Sådär Tomas. Nu kan du andas ut. Sista arbetsdagen för den här veckan vilket ju är en bra grej i sig. Idag ska det dessutom bli distade gitarrer och baskaggetryck i bröstet. Första konserten på fyra månader. Det känns otroligt bra. Idag är det 22 år sedan Hillsborough-katastrofen. Vid den tidpunkten var jag inte så insatt i varken Liverpool eller fotbollen. Jag hade väl viktigare saker för mig helt enkelt. Jag kommer ihåg att det pratades om det men som elva-åring hade man väl svårt att ta in omfattningar av det hela. Nu har jag haft 22 år på mig »

Det är nära nu

Så var det den här dagen igen. Torsdag. Lätt bästa dagen på veckan. Alltså arbetsveckan. Det vore väl ändå ren dumhet att försöka övertyga att den här dagen skulle slå sovmorgon, långfrukost och massa kvalitetstid. Som till exempel en lördag kan erbjuda. Efter gårdagens kvartsfinaler i Champions league drog jag två slutsatser. Real Madrid gjorde en dålig affär som sålde Raul till Schalke 04. Grabben är yngre än någonsin och sprutar in mål. nummer två är att Tottenham måste verkligen köpa ny målvakt. Gomes är en clown och är en bidragande orsak till att Tottenham helst kommer vilja glömma den »

Nu tippar vågskålen över igen

Då går vi på rätt håll igen. Det händer ungefär en gång per vecka och ungefär vid samma tidpunkt. Onsdag morgon när man slår upp ögonlocken och känner att veckan är snart på väg att bli helg. För imorgon är det ju torsdag. Och då är fredagen väldigt nära. Positivt tänkande? Ja det måste man väl ändå säga. Det enda negativa med den här dagen var väl att man var tvungen att kliva upp ur sängen och sen inte få äta frukost tillsammans. Men det kommer ju en helg snart. Positivt tänkande var det ja. Då ska vi se. Manchester »