På lördag ska jag spela på en högstadieåterförening. Det är kul.

Veckan som kommer innebär endast fyra dagars arbete. Det är fint.

Veckan som kommer sen innehåller även den endast fyra arbetsdagar. Bra där.

Oddevold leder division 1 södra.

Jag har världens finaste dotter. Bara en sån grej.

Jag försöker hitta ljusglimtar i min vardag. Tyvärr så genomsyras den allt som oftast av negativa saker och av någon anledning är det enklare att hänga upp sig på en negativ händelse än en positiv. Eller kan det vara så att när det är för mycket minus är det svårt att se plusen?

Jag är lite villrådig. Jag vill se mig själv som en ganska positiv och glad kille. Ibland kan jag till och med hålla med om att jag kan vara lite för optimistisk. På gränsen till naiv. Men jag är hellre optimist än pessimist.

Jag är hellre rolig än tråkig.

Jag är hellre positiv än negativ.

Men återigen. Det är svårt att andas positivitet när man står med negativa vibbar upp till överläppen. Näsan är fortfarande över men gränsen är hårfin.

Det är väl en bra grej att jag tänker på det antar jag men frågan kvarstår dock. Hur blev jag en surgubbe? Just nu har jag väl inget direkt bra svar på det men jag jobbar på det.

Eller….

Nu ljög jag. Jag har en väldigt kvalificerad gissning men som vanligt är jag alldeles för feg för att våga delge er den här.

Some day…

[youtube=http://youtu.be/I8ncW0eiKnk]
The Answer – Comfort Zone