Jag orkar inte hålla på att räkna hur många dagar det var sedan sist. Vi kan nöja oss med att konstatera att det var ett tag sedan. November förra året för att vara exakt. Det har runnit en hel del vatten under bron sedan sist men när man tänker tillbaks så känns livet som den där tv-serien Glamour. Man kan missa en si sådär 200 avsnitt utan att egentligen missa något alls. Så trots allt det där vattnet som runnit under bron så står jag kvar på ungefär samma ruta som jag gjorde när vi skiljdes åt sist. Det känns ju tryggt.

Det finns dock några punkter som kan vara värda att ta upp. Dels har jag blivit invald i styrelsen för Bohus Bataljon. Det är Oddevolds supporterklubb. Jag kommer mest pyssla med souvenirer och eventuellt lite web. Ett kul uppdrag måste jag säga. I fredags landade årets halsduk och imorgon ska det beställa grejer för att höja matcharrangemanget. Kul var ordet.

Sen har jag tillsammans med en annan kille tagit hårdrockskvällarna på GG till nästa nivå och dammat av Hårdrocksgruvan. Vi har kört fyra kvällar med lite blandat resultat. Senast i mars lirade Horisont och Deadheads från Göteborg. En svinbra kväll bortsett den lilla detaljen att det endast var drygt 150 personer där. Det  finns några olika teorier om varför det inte dök upp mer folk. Tyvärr är det som så att man kan ha hur många teorier som helst. Det saknas folk för att det ska bli bra. Nu har vi två kvällar kvar under våren för att visa att hårdrockarna minsann är bra folk som kommer när det vankas spelning.

Vi måste prata mer musik. Jag har ju sedan snart ett år sedan plockat upp vinylskivorna igen. Det är ett fantastiskt sätt att lyssna på musik. Det blir liksom inte bara att sätter på en platta utan man sätter verkligen på en platta. Man tar fram den ur konvolutet. Man tittar på den. Känner på den. Lägger den på tallriken och låter dammborsten smeka vinylen. När man sedan placerar nålen på skivan och det signifikativa vinylknastret hörs i högtalarna är det bara att luta sig tillbaka. Och njuta.

Just nu väntar jag på debutalbumet från stockholmsbandet Thundermother. Fem grymt bra tjejer som inte helt osökt får en att tänka Joan Jett, The Runaways och Girl School. Det finns faktiskt en hel hög med sjukt bra band från Svedala. Jag kommer förhoppningsvis att kunna inspirera er att plocka upp ett eller annat av dem.

Om jag inte är helt fel ute kommer både CD:n och vinylen från Thundermother landa i brevlådan den 16 april. Lyssna in vet jag.

 

 

 Thundermother – Shoot To Kill