Iron Maiden på Ullevi 1 juli 2011 | FOTO: Fredrik Berg (GP)

Magiskt. Fantastiskt. Berörande. Ni kan välja vilka superlativ ni vill. Iron Maiden på Nya Ullevi igår var precis så bra som man kunde förvänta sig. Som man hade förväntat sig. Livets tyngdlag gäller grabbarna i Maiden lika mycket som alla andra vilket betyder att de inte blir yngre. Det kanske inte är lika rappt lika snabbt som det varit men det spelar liksom ingen roll. Vid den här tidpunkten i karriären är det så mycket annat som väger in. 

Nej man kan inte leva på gamla meriter men har man släppt tjugo mer eller mindre briljanta plattor (X-factor och Virtual eleven undantagna) så förtjänar man respekt. Och förståelse för att man inte orkar springa lika snabbt och lika länge som man gjorde för tio år sedan. Iron Maiden får lätt fem av fem, sju av sju eller tio av tio.

SETLIST
Satellite 15… The Final Frontier
El Dorado
2 Minutes to Midnight
The Talisman
Coming Home
Dance of Death
The Trooper
The Wicker Man
Blood Brothers
When the Wild Wind Blows
The Evil That Men Do
Fear of the Dark
Iron Maiden 

Encore
The Number of the Beast
Hallowed Be Thy Name
Running Free

Det ända som jag tycker är lite tråkigt är att låten Coming Home från senaste plattan inte har satt sig bättre hos fansen. Till nästa turné vill jag ha den längre bak i setlisten och bättre inrepad av publiken. Då ska ni få se på allsång.

För visst blir det en runda till för grabbarna.

Förband ett, Graveyard, som var min prioritet nummer ett den här kvällen klev ut på scen strax efter halv sju. Och levererade. Eftersom Graveyard är ett relativt nyupptäckt band för min del så är jag inte helt säker men jag tror minsann inte att grabbarna lirat inför så många människor förut. Uppåt 30.000 i publiken och det kändes om man blivit förflyttad 42 år tillbaks i tiden. Till Woodstock. Musiken tillsammans med den psykadeliska backdropen gjorde hela kvällen. Jag var såld på Graveyard redan innan den här kvällen. Nu har jag fått se det live och jag gillar det ännu mer.

Åtminstone tror jag att jag vet hur det kändes att befinna sig på Woodstock

Minus allt knark.

Sabaton klev ut på scenen som mellanakt och det gick liksom inte att ta miste på spelglädjen den här kvällen heller. Det här är inte ett sådant band som jag sätter på när jag kommer hem efter jobbet och vill lägga mig på rygg en stund. Jag äger deras skivor men det är knappt begagnade. Däremot är Sabaton världsklass när de kliver upp på en scen. Jag är helt övertygad om att Bruce, Steve och grabbarna fick lite längre hakor om de bevittnade responsen som Sabaton fick under sitt gig.

För att summera den första utav två ullevi-konserter den här helgen så får fredagen full pott. Det var liksom perfekt.

Bäst igår: Graveyard, Blood brothers och allsången under Fear of the dark.

Ingen merch i storlek large? Egentligen ska jag väl inte gnälla. Nu räcker det med 150 kronor istället för 300 som tischorna kostade på Ullevi igår.

Kvelertak? Vad är grejen? Nu har jag inte hängt med igen men efter en första lyssning så måste jag ställa mig i de frågandes led. Vad är grejen?

Den här dagen bjuder på bluesfestival här i staden men frågan är om det inte blir lugnt och stilla. Dessutom är det sådär halvbra väder. Soffa och film och uppladdning inför morgondagen känns som en bra plan.

Ja så får det bli.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=be7iNHw8QoQ]
Anthrax – Got The Time