Under min promenad i morse kom jag att tänka på en av de tuffaste filmerna. High Fidelity med John Cusack. Framförallt kom jag att tänka på scenen när redan nämnde huvudrollsinnehavare tillsammans med Jack Black och den andra killen som jag inte vet vad han heter diskuterar de bästa introspåren på olika skivor. Eller de ska sätta ihop sina egna top 5 listor. Det här har legat någonstans i bakhuvudet hela dagen och jag har kommit fram till att följande fem låtar nog är mina personliga öppningsfavoriter.

Utan inbördes ranking.

Dio – Stand Up And Shout (Holy Diver, 1983)
Metallica – Blackened (…and Justice For All, 1988)
Judas Priest – Painkiller (Painkiller, 1990)
Pantera – Cowboys From Hell (Cowboys From Hell, 1990)
WASP – Wild Child (The Last Command, 1985)

Så ser det ut. Från början var nog listan på 15 låtar. Om inte lite mer. Det finns otroligt många bra öppnings-spår men nu var jag ju tvungen att skala bort några. Jag är nöjd med mitt val och såhär får det bli. Jag har garanterat missat någon.

Så skjut mig.

Eller fråga mig igen om en vecka så ska ni se att jag ändrat mig.

Förövrigt så har dagen gått bra. Det är sådär lagom mycket att göra på jobbet just nu. Förhoppningsvis ger den nya kampanjen som gick ut idag att vi får rätt så mycket mer att göra. Kanske redan imorgon.

Jag tackade nej till lägenheten så om någon är sugen på en trea på Kungsgatan bör ni vara rätt snabba. Naturligtvis var hyran en relativt stor anledning till att jag tackade nej. Men det faktum att jag ska få min lägenhet helrenoverad i augusti var nog det som vägde tyngst.

Lite laktosfri vaniljfil och müssli samt Forbrydelsen blir bra nu känner jag. Det är ju ändå tv-tittar-väder.

Sen har jag konstaterat att jag är en svag människa med karraktär som en sprutnarkoman. Att det ska vara så svårt att låta bli.

Ps. Jag tar gärna del av andras top 5 öppningslåtar.